Varför är vi människor så besatta av ekonomisk tillväxt? Det frågar sig skådespelaren Jesper Fransson, som med hjälp av Vivicas Vänner stipendium har kunnat arbeta med en ny pjäs: De giriga, löst inspirerad av Moliéres Den girige. Han vill utforska hur pengar, ett påhittat koncept, styr det så mycket av våra liv – både på mikro- och makronivå.
Jesper Fransson är frilansade skådespelare, utbildad vid Teaterhögskolan i Helsingfors. Under den senaste tiden har han i större utsträckning också intresserat sig för att skriva manus. Tidigare har han dramatiserat böcker för scenen, främst barnböcker som blivit barnteater.
– Jag älskar lekfullheten i scenkonsten, säger Fransson. Dels i kroppen och spelet, men även i texten. Jag tycker om att leka med orden och skriver ofta hobbyfilosofiska tankar som mynnar ut i någon dålig ordvits, säger Fransson.
Franssons nya pjäs De giriga är ett verk som, precis som titeln antyder, behandlar människans girighet.
– Den är otroligt löst inspirerad av Moliéres klassiker Den girige, men jag har valt att lägga det i plural för att få fram en bredare samhällskontext. Jag finner det ytterst intressant att pengar styr så mycket här i världen. Dels för att de inte ens finns på riktigt och dels för att det är intressant att många tycker mer om pengar än andra människor. Inspirationen kommer nog från dagens samhälle kort och gott. Och även från mig själv. Jag märker ju hur onödigt girig jag är i vissa lägen.
Fransson menar att mycket i vårt samhälle har förändrats mot det negativa. Han syftar till exempel på minskade understöd till kulturen och minskade sociala stöd till utsatta personer.
– Jag upplever att det finns fler utsatta människor på gatan nu än för några år sedan. En sak som intresserar mig är hur pengarna fördelas och vad som anses vara viktigt att lägga pengar på. Jag tänker att föreställningen ska vara som en samhällskritik helt enkelt.
I sin text har Fransson skrivit in en huvudperson som blandar ihop kärleken till sin omgivning och kärleken till pengar.
– Hen vill ha mer och mer. bara för att ha det. Personen älskar pengar helt enkelt och vill ha dem, alla. Mer och mer, säger Fransson.
– Alltså pengar är ju ett sådant jävla konstigt koncept. De flesta pengar som finns, finns ju inte. Det är siffror i datorer. Och jag kan väl tycka att nästan alla i vårt samhälle ser pengar som något av de viktigaste i deras liv. Och det är ju jätteviktigt, men är det inte konstigt att det är så? Skulle det gå att ha en värld utan pengar? Alltså om jag skulle vara ekonomiskt oberoende skulle mitt liv vara betydligt lättare. Det skulle ju underlätta så många saker, men skulle det bli så om pengar inte fanns? Tveksamt ändå. Systemet i sig är kanske bra. Men hur mycket av all kriminalitet beror inte på pengar? Alltså pengarna har väl en för stor del av våra liv, men vad är egentligen alternativet? funderar Fransson.
Arbetet med föreställningen framskrider i små steg och Fransson skriver då och då, när det finns tid mellan andra uppdrag. Nästa steg är att färdigställa manuset.
– Det är några bitar som jag måste lösa för att det ska bli bra.
För tillfället ser det ut att bli en monologföreställning, men Fransson är inte helt låst vid den lösningen ännu och säger att formen ännu kan ändras. När publiken får möta De giriga är ännu oklart, men Fransson har ansökt om fortsatt finansiering och spelplats. Temat lär knappast förlora sitt aktualitetsvärde.
– Jag tycker att kapitalismen, eller girigheten egentligen, är ett levnadssätt som vi borde sträva efter att söka oss ifrån. Men går det ens? Eller är vi förlorade i kapitalismens händer?
